Fast jag vågar inte. Inte ännu.

Det handlar om att våga. Att våga ligga bredvid varandra i sängen mitt i natten och fortfarande vara vakna.
Om att våga ta det goda med det onda, ge sig hän och vara naiv trots mörkret. Att våga ge hela sig själv.
Igen och igen och igen och igen, trots att man blev så jävla sårad sist.
Att våga vägra vara en liten lort, att göra saker man egentligen inte törs;kasta sig in i det igen
trots att man kanske aldrig kommer älska någon så mycket igen. När det tar slut.
Att våga tänka att det tar slut, att våga älska så sjukt mycket trots det. Våga skratta och våga vara arg när det behövs.
Våga förlåta honom och våga förlåta sig själv, jag visste det ju egentligen innerst inne. Måste bara våga förlåta.
Att våga bli glad när han kommer, att inte tänka på när han måste gå igen.
Våga visa att man är glad, trots det som hänt, och våga visa att man är så arg och ledsen och förbannat och så jävla trasig just på grund av det som hänt.
Att våga ge honom en till chans, att våga ge oss en till chans, och till sist att våga ge sig själv en till chans. Och en till och en till och en till. Att våga ge sig själv alla chanser och all kärlek i världen.
I slutändan handlar allt om att man måste vara modig, att man måste våga och att man fan i mig måste ge sig hän, ge av sig själv och kräva allt man önskar sig i gengäld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0