erikaeklundd

Jag är här nu. I min lägenhet på 35 kvm. Har smörjt in mig med body butter som luktar persika och dricker te med smak av champagnegrädde. Känner mig brutalt ensam.

Som när man står i ett rum fullt av människor, men det enda man hör är sina egna hjärtslag, för man känner sig så jävla ensam.

Saknar min familj, mina vänner, Johan och allmänt bara luften i Piteå. Saknar tillochmed att ha fabrikslukten ingrodd i näsan. Saknar att kunna följa med syrran och lillevovven på promenad, och att ta en fika på nodo och snacka bort en hel kväll med Amanda. Saknar pappas mat, även om jag skulle kunna gifta mig med mig själv för att jag lagar så sjukt smarriga middagar. Saknar mamma och hennes kramar och pussar på kinden. Saknar att köra vilse i Sjulnäs. Och Johan, åh. Saknar att titta på hans fräknar i smyg och att få honom att skratta med sin stora, vackra mun.

 

Annars då? Jag trivs med utbildningen, kanske inte så mycket med upplägget på pedagogikkursen jag läst hela hösten, och som tar slut på måndag, men jag känner att jag valt rätt grej att syssla med i 50 år. Ett jobb som jag förhoppningsvis kommer tycka om att gå till i alla fall fyra av fem dagar i veckan.

Har fantastiska vänner också, vi kramas mycket och pratar jämt. Ses vi inte på skolan så ses vi på kvällarna, och ses vi inte alls så pratar vi i telefon eller skickar sms till varandra och skriver "puss och kram snaskis" innan vi ska sova. Tycker så mycket om dem. De finns där, lyssnar och skrattar när jag blir generad över något snuskigt de sagt. 

 

Jag vet inte jag, trots allt detta så vill jag helst bara ut ur mitt egna skinn ibland. Så jag tänkte att det kanske skulle vara bra att skriva, det kanske bli bättre om jag skriver, så jag får lite klarhet i vad som egentligen är på tok. Om något är på tok ens, eller om det är bara jag som är lite dum och otacksam. Fast jag är tacksam, för att jag är frisk, för att jag har så fina människor runtomkring mig, för min lägenhet för den är så fin, att jag har råd att göra saker jag vill och köpa vackra kläder, för att jag har hittat en utbildning som leder till att jag får syssla med det jag vill i framtiden. För att jag känner något för människor och för andra saker och ting. Det finns mycket att vara tacksam för, men ibland är man lite ledsen och det är okej för i slutet av dagen är man inte mer än människa.