En riktig man

Vill ha en man som kan föra sig. En riktig Toastmasterkille. Som charmar byxorna av mig och som charmar in sig hos mina brudar. Som är snällast i världen mot mig och som är badass mot dem som gör hans närmaste illa. Som har ambitioner, vill något med livet och som har stora men ändå realistiska framtidsplaner. En man som är händig, som kan fixa avlopp, laga saker och kunna svänga ihop middag åt mig när jag inte vill göra det själv. Som tar mig med storm ibland och ibland är han bara varmsam och försiktig. En man som vågar njuta av god mat och färgglada drinkar, som dansar röven av mig på krogen fastän dans inte är hans starka sida, och en man som kan passa mig när jag tränar bänkpress. En man som inte flyr när han kommer in i familjen, som tackar ja till en två fyra öl en lördagskväll när vi äter middag med mina föräldrar. Som vågar gå omkring naken. Som tycker att jag är dösexig i trosor och sportsockar. En som vågar skratta mycket och högt fastän folk vänder sig, som vågar bjuda på sig själv och som alltid har nära till skratt. En man som kan sopa upp mig när allt är kaos, hålla mig hårt och samtidigt visa vad han känner. En man som vågar säga hur mycket han älskar mig, hur sexig jag är och ibland också hur otroligt dumt jag burit mig åt och att jag sårat hans känslor. En man som är smart och som gärna har ett udda ämne som han kan allt om, till exempel kaktusar. En man som vågar skryta om mig bland sina kompisar och som vågar säga att han minsann ska köpa rosor till tjejen. En som kan hångla med mig i timmar utan att det måste leda till något mer, som kan kyssas så jag knappt får luft, som får mig att rodna av åtrå och som kan berätta saker tills solen går upp på morgonen.

Men allt detta spelar ingen roll egentligen, jag vill bara ha någon som går att lita på och som vill ha mig till hundra procent. Då kommer jag bli lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0